Jag har på senaste tiden haft många mardrömmar och nu har jag till och med blivit rädd för att somna eftersom jag inte vet vad som kommer hända i min dröm.
På sista tiden har så underliga saker hänt i drömmarnas land och jag har vaknat av att jag svettas enormt, jag har vaknat av att jag själv gråter och jag har även vaknat av mitt eget skrik.
Hur länge kommer det hålla i?
Jag kanske inte skulle bry mig så mycket om jag inte kom ihåg drömmarna som jag drömmer om nätterna, men när dem sätter sig fast i hjärnan så är det värre.

Om någon har något tips på hur man blir av med mardrömmar så får dem gärna höra av sig till mig!!

Vet ni vad det första är som förvinner i förhållanden?
Humor
Visst låter det som ett stort skämt?
Men det är faktiskt sant.
Det första som förvinner mellan två personer är humorn
Och det behöver inte vara att man är tillsammans med någon
utan det kan även vara mellan kompisar
och det var kompisar jag först och främst syftade på,
Humorn försvinner alltid först

Igår var det exakt 10 månader sedan jag och Martin blev tillsammans.
Går inte tiden ovanligt snabbt? Brukar den gå såhär fort?
Enligt mig känns det verkligen inte som att vi har hängt ihop i 10 månader...
Fast när jag väl tänker tillbaka på saker vi gjort så märker jag att vi har hunnit med mycket under dom här 10 månaderna.
Känns som det inte var mer än några veckor sedan jag såg honom för första gången.
Det var en tidig morgon i skolan och det snöade något enormt. Vi hade snackat en längre tid över msn och sms, plötsligt står han framför mig. Redan där började vårt förhållande med att man ska jävlas med varandra så mycket som bara går. Fast i och för sig så började det redan under msn och sms tiderna.
Det är så oerhört skönt att vi är som bästa kompisar och samtidigt flick-och pojkvän, det är nog något alla önskar sig.
Och ja, jag skulle vilja påstå att det var kärlek vid första ögonkastet. Redan första gången jag såg honom visste jag att det var honom som jag ville ha, (kan man säga ha? låter konstigt).

Nu är jag här 10 månader senare med min pojkvän, med ett underbart förhållande.
Och något säger mig att detta blir långvarigt♥

Och jag fastnar i tankarna ännu en gång.
Tänker om och ifall att.
Tror det är det dummaste man kan göra om jag ska vara helt ärlig.
Jag i alla fall blir inte klok på att tänka så.
På något sätt blir man så missnöjd med allt man haft och allt som hänt.

Jag borde blicka framåt och börja fundera ut min framtid,
men istället fastnar jag i det förflutan och tänker gång på gång tillbaka på dagar som varit men som aldrig kommer igen.
Visst låter det sorgligt?
Tycker jag också, får liksom som en klump i magen.

Och samtidigt som allt känns pissigt just nu så vet jag att jag borde vara nöjd med mitt liv.
Jag har underbara vänner som verkligen bryr sig om mig, jag har en skit bra familj som alltid finns där och dessutom har jag en jättebra pojkvän. Vad har jag att klaga på tänker säkert ni?
Och jag tänker också den tanken samtidigt som jag skriver det här.