Det är ju känt att jag är en fegis när det gäller fysisk smärta, och speciellt när man själv kan välja att skippa smärtan. Jag väljer ju hellre att inte ha ont än att plåga mig själv.

 

Men sen kommer man visst till en konstig punkt här i livet vid ca 21 års ålder, verkligen konstigt detta.

Man kommer till insikt med att man bara lever en gång och att livet är för kort för att spendera det med att vara rädd.

Ursäkta mitt flummiga skrivande, men jag blir lite arg på mig själv.

Har hur som börjat "följa" en person/personer på instagram som lägger upp GALET snygga tatueringar och detta har gjort att jag helt plötsligt överväger att faktiskt utstå den där smärtan. Märkligt...

 

Lägger upp några utav mina favoriter: