Like I wont know real love 'til I've loved and I've lost it

2013-03-06 - 17:34:00
 
I hope you're up there with God saying "That's my kid!"

I still look for your face in the crowd
Oh if you could see me now (Oh if you could see me now)
Would you stand in disgrace or take a bow
Oh if you could see me now (Oh if you could see me now)

Förstår inte hur det vissa dagar knappt känns och vissa dagar skriker saknaden inom mig.
Helt oförstårligt, hittar inga ord.

Länk till inlägget Pappa Kommentarer (0) Trackbacks ()

2011-11-13-Farsdag

2011-11-13 - 19:03:17
Det är verkligen en sån här dag som man saknar Pappa extra mycket. Man ser hur alla verkligen umgås med sin pappa idag och bryr sig om dom lite extra. Visst detta är inte första farsdag som jag genom lider, men såren rivs alltid upp idag. Har gömt mig i stallet hela eftermiddagen för att slippa se, höra och framför allt känna. Saknaden är större vissa dagar och idag känns allt lite tygre och jobbigare...
Länk till inlägget Pappa Kommentarer (0) Trackbacks ()

En skugga av kärlek

2011-11-03 - 18:28:36
Det finns ingen väg tillbaka. Det som har hänt blir för alltid en ny startpunkt varifrån resten av mitt liv kommer att börja. Det fanns ett "innan" som nu är borta och nu finns det bara ett "efteråt". Jag vet inte om jag uthärdar. Den isande smärtan förgör mig. Sorg bär alltid en smärta. Ibland en rent kroppslig smärta. Det gör ont. Men alltid en form av smärta. Och en smärta utan riktning. Utan någon öppning. Det egendomliga är att jag på samma gång kan säga: "Jag klarar inte det här" och "Jag klarar det här". Och båda påståendena är sanna. Pappa, jag saknar dig!
Länk till inlägget Pappa Kommentarer (0) Trackbacks ()

Det finns dom som säger att sorgen går över...

2011-10-17 - 21:56:07
Dina kläder i garderoben är tomma. Du är inte här. Tomheten. Ibland kommer verkligheten som ett slag i ansiktet.
Länk till inlägget Pappa Kommentarer (0) Trackbacks ()

I will be rising from the ground like a skyscraper

2011-08-19 - 15:08:45
Nä, Pappa har inte fått ta så stor plats i min blogg på sista tiden. Har försökt liva upp bloggen, göra den roligare. Kom på mig själv med att det är mitt liv ni vill läsa om och min Pappas död är en stor del i mitt liv.
Idag, fredagen den 19 augusti 2011 har Pappa varit borta i 1424 dagar, ja jag räknar varje dag som Pappa varit borta.
Det är ju så, vissa dagar vill man ligga i sängen och bara gömma sig hela dagen. Gråta floder och tröst äta. Men livet funkar inte så längre, allt går vidrare även om Pappa inte finns där. Världen stannar inte, även om jag önskar att den kunde göra det ibland.
Jag är rädd för att glömma Pappa, hur han såg ut, hur han var och allt vi gjorde...allt det där känns så suddigt nu.
Och den där rädslan tar liksom tag i mig, som ett knytnävsslag i magen. 
Varför var du tvungen att försvinna så tidigt för? 
Du fick inte se mig växa upp till den kvinna jag faktiskt blivit idag. Se mig åka iväg första dagen till mitt riktigt jobb, du missade allt det Pappa. 
Du missar att bli morfar, du missar när jag bygger mig ett eget hus och du missar att träffa den som jag väljer att dela resten av mitt liv med. Du kommer missa så mycket. Så många dagar som jag hade velat att du funnits där. 
Men jag klara mig Pappa, även om det är tufft ibland så har jag fått det där skinnet på näsan som du alltid pratade om att jag var tvungen att skaffa mig. Pappa, jag har det nu och du kommer aldrig mer behöva titta ner på mig från himlen och se mig sårad. Jag är stark nu Pappa, jag är modig och tuff. Precis som du ville att jag skulle bli.:love:

   
Det här är en text som jag skrivit till Pappa och som även var med i tidningen efter att Pappa varit borta i 1år.
Länk till inlägget Pappa Kommentarer (3) Trackbacks ()

I thought I might get one more chance

2011-06-03 - 13:44:58

Länk till inlägget Pappa Kommentarer (0) Trackbacks ()

Where are you now? Now that I'm half grown

2011-05-17 - 22:23:34

Jag vet faktiskt inte varför vissa kvällar är tuffare än andra, varför jag vissa kvällar blir fast i tankar om dig.
Varför du behövde lämna oss så tidigt och varför just du var tvungen att försvinna...är det här inte en sån grej som andra råkar ut för men inte en själv.
Minns fortfaranden den där dagen för snart 4 år sedan när polismannen kom hem till oss med beskedet.
Årsdagen för Pappas dödsdag börjar närma sig med stormsteg och klumpen i bröstet kommer tillbaka.
Känns som ett knytnävslag rakt i magen, 1329 dagar har gått (ja, jag räknar fortfarande dagarna sedan Pappas död...varje dag) och det är lite lustigt men jag väntar fortfarande på att Pappa ska komma in genom ytterdörren och säga att han äntligen är hemma, eller få ett brev i brevlådan där det står att Pappa snart kommer hem.
Visst, jag och min familj har lärt oss att leva utan Pappa. Men vi klara oss inte bra för det, alla saknar vi honom varje dag.
Jag funderar ofta på hur snabbt livet han förändras och vända. På att man måste ta vara på varandra...finns så mycket jag hade velat säga till Pappa om jag vetat att detta skulle ske. Det sista jag sa till Pappa var "aa, vi ses imorn". Önskar att mina sista ord hade kunnat vara något helt annat istället.

Det är fortfarande inte många som vågar prata med mig om det, vet inte om dem tror att det ska sluta med att jag gråter krokodiltårar. Men jag gråter inte längre, det svider och skaver men det kommer inga tårar. Ni får fråga, jag blir inte ledsen eller arg. Självklart har ni frågor, frågor som kanske gör det lättare för mig att faktiskt förstå att min Pappa inte finns längre.
För när ingen pratar eller låtsas om det känns det som Pappa fortfarande finns. Som att jag är precis som alla andra och har en Pappa i livet.

Pappa har inte fått ta så stor plats i min blogg nu på ett tag, och nja jag kan inte påstå att jag knuffat undan honom på något sätt, det har bara blivit så att andra saker har tagit för stor plats så det har inte funnits utrymme för mig att skriva något vackert om Pappa.
Men det kommer säkert blir mycket nu framöver eftersom både Pappas födelsedag och dödsdag kommer snart och det väcker självklart extra mycket känslor inom mig.

Jag och pappa <33

Länk till inlägget Pappa Kommentarer (0) Trackbacks ()

Some times we forget what we got and who we are and who we are not

2011-02-16 - 14:11:48

Det är tufft att vakna och veta att du inte är där...

Länk till inlägget Pappa Kommentarer (0) Trackbacks ()

Since I heard that you died alone

2010-11-14 - 21:54:07

Grattis på farsdag världens bästa Pappa, idag är en sån dag som jag tänker extra mycket på dig och önskar jag kunde ge dig en farsdags-present. Men jag tänker på dig i alla fall♥

Länk till inlägget Pappa Kommentarer (0) Trackbacks ()

Smärta, tomhet och saknaden

2010-11-04 - 02:35:52
När min Pappa dog gjorde det så ont. Men smärtan höll mig på sätt och vis kvar vid honom. Smärtan var tecknet på att vi hörde ihop och att inget skulle skilja oss åt. Sedan kom tomheten. Efter några månader fanns jag på en plats utan minnen. Allt var ödsligt och långt borta. Ingen såg mig. Det gjorde inte så ont längre, men allt var outhärdligt. Och jag kom inte ihåg hans ansikte. Sedan kom saknaden. Då såg jag hans ansikte på nytt. Och saknaden kunde jag leva med. Minnena återvände. Nu möts vi liksom inne i mig.
Länk till inlägget Pappa Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mobilbloggar från min säng

2010-10-27 - 22:57:50
Tänker lite extra på min Pappa ikväll faktiskt. Vet inte riktigt varför det blir så att jag vissa dagar låter Pappa ta upp större delen av min tankekraft. Folk pratar ibland om att dom känner sin familj så väl att dem till och med känner igen, bara med hjälp av ljudet vem som går i trappan. Så väl känner jag min familj, men jag saknar dina steg i trappan Pappa. Jag saknar att höra dig vara nere i köket på morgonen, äta gröt och kolla i en tidning. Jag saknar att du kommer och kollar mig på morgonen så jag verkligen är vaken. Jag saknar att höra dig öppna ytterdörren och ropa att du är hemma. Jag saknar alla projekt som du alltid hade, något skulle alltid vara på gång. Det finns så mycket som jag saknar, men aldrig någonsin kommer få igen...
Länk till inlägget Pappa Kommentarer (3) Trackbacks ()

They say time heals everything, but I'm still waiting

2010-09-23 - 22:08:14
Har varit en rätt jobbig period den senaste tiden, jag har haft mycket mardrömmar som Pappa är med i. Jag ser honom köra motorcykel rakt in i träden och jag ser honom kravla med brutna ben, dem hemska bilderna snurrar i mitt huvud om nätterna vilket gör sömnen svår för mig. Vågar inte somna, är rädd för vad som händer i drömmen och för vilka bilder som kommer visas.
Som tur är har jag en vän som jag kan prata om såna här saker med och det är guld värt. Fick jag inte prata ut om det och gråta några tårar så är jag säker på att jag inte skulle klara av att ta mig ur sängen om mornarna. Jag behöver inte höra att ni förstår för det gör ni verkligen inte, ni kan inte ens föreställa er hälften av hur det är. Men ni kan säga att ni finns där, att ni bryr er. Det är guld och diamanter värt.

Och jag vet att Pappa finns där uppe och tittar ner på mig, håller ett extra öga på mig. Hans död gjorde mig stark, jag låter ingen trycka ner mig eller sätta sig på mig. Det är som dem säger, det du inte dör av blir du bara stark av.


Älskad och saknad, vi ses Pappa♥

Länk till inlägget Pappa Kommentarer (0) Trackbacks ()

And suddenly, one day you left this world

2010-06-17 - 01:03:36
3 år sedan pappa försvann idag, eller a igår den 16 juni. Säger man försvann? Försvinner dem som dör eller finns dem liksom alltid där? Pappas minne kommer i alla fall alltid att finnas, aldrig att det försvinner.
Kan knappt förstå att det har gått 3 år sedan han var med om motorcykelolyckan, tiden har gått så fort och lustigt fram. Jag har inte vetat vem jag är eller vad jag vill så därför har jag gjort underliga val under dem här 3åren, kanske inte direkt är någon ursäkt men jag har i alla fall kommit en bit på vägen om jag vet om mina misstag.
Jag har inte varit mig själv, tyvärr.
Men äntligen nu har jag hittat till mitt rätta jag och som mamma och flera har sagt till mig, mina ögon lyser av glädje.
Visst jag har fortfarande svårt att sova vissa nätter och vaknar av obehagliga mardrömmar, men det är inte alls som det var förut.
Jag mår bättre, jag lever bättre och jag träffar bättre människor I LOVE MY NEW LIFE♥

Men pappa finns alltid med mig, i varje steg som jag tar så vet jag att han finns där.
Och nej, han borde inte ha åkt iväg på motorcykeln och nej han borde inte ha kört in i trädet. Något gick snett för honom, men vi får aldrig veta vad. Nu får vi klara oss själva här, vi som är kvar i familjen. Pappa, det går bra för oss och vi klara oss så gott det går men det var bättre när du levde och det va vi 4♥

Himlen är oskyldigt blå- en av låtarna som spelades på pappas begravning.

Länk till inlägget Pappa Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag hoppas dem bjuder på tårta i himlen, Pappa ♥

2010-06-10 - 19:07:07

Grattis på 50-års dagen Pappa!
Jag önskar att du hade funnits kvar hos oss så vi hade kunnat fira dig på din dag idag.
Men jag låter dig leva vidare i mina tankar och i allt som jag gör.
Jag önkar att du inte hade behövt försvinna ifrån oss så tidigt som du gjorde, du borde ha haft många många år kvar här på jorden.
Fanns så mycket mer du skulle ha behövt gjort och så mycket mer som jag vet att du hade velat göra.
Men pappa du ska veta att jag älskar dig och du är och var den bästa pappan♥

Länk till inlägget Pappa Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tell me why this world is a mess

2010-05-19 - 23:24:26
Även om jag inte skriver så många inlägg som är tillägnade dig pappa så finns du alltid i mina tankar. Går inte att gå upp på morgonen och inte sakna ljudet av att du är där nere i köket och kokar havregrynsgröt.
När du försvann så dog något inom mig, jag kan inte sätta fingret på vad det var, men det var något av mig som försvann med dig.
När poliserna kom hem hit den dagen du försvann var helt obeskrivlig, det var som det inte var jag som upplevde det utan som en film jag såg på. Inget utav det dem sa ville jag tro på, det kunde ju inte hända dig pappa.
För mig var du odödlig!
Jag tänker på dig mer än någon förstår och så kommer det alltid vara.
Pappa, när jag blir stor ... då ska jag bli som dig!
Länk till inlägget Pappa Kommentarer (0) Trackbacks ()

Och ingen kan nånsin ta din plats i mitt liv

2010-03-29 - 21:32:11

Saknaden gör alltid lika ont,
fast ibland svinder det mer...

Länk till inlägget Pappa Kommentarer (1) Trackbacks ()

And I try to accept that you're gone

2010-02-28 - 01:29:07
Visst är det tomt utan dig, det kan vi inte förneka.
Jag saknar det så enormt mycket vissa stunder när du kom in genom ytterdörren och ropade att du var hemma.
Allt känns så otroligt overkligt. Varför var just du tvungen att dö? Är inte det sådana där saker som händer alla andra, men inte MIG! Men tydligen händer det även mig.
Även fast det har gått snart 888 dagar så tror jag fortfarande inte på det. En del av mig går fortfarande och hoppas att du ska komma hem snart. Och allt detta trots att jag har sett dig död, jag har sett olycksplatsen, jag har läst om olyckan i tidningar, jag har själv skrivit några rader som var med i dödsannonsen och jag har begravt dig.
Jag antar att mitt hopp aldrig dör och det känns ganska skrämmande.
Någon gång måste jag väl inse att Pappa aldrig mer kommer tillbaka till oss, att det kommer förbli tyst från hans plats vid matbordet och hans kläder i garderoben kommer stå orörda för all framtid...

Länk till inlägget Pappa Kommentarer (0) Trackbacks ()

I'll bring you home

2010-01-24 - 23:48:06
Kan det inte bara komma ett brev i min brevlåda där det står att du är på väg tillbaka till oss nu? Att det bara var för att pröva oss hur vi skulle klara oss utan dig? VI KLARAR OSS INTE !! Så , nu kan brevet komma, nu kan jag få gå o hämta posten med brevet där det står att du har återvänt, att allt har varit ett test. Varför kan det inte va som i drömmen? Att du kommer in genom dörren o roppar mitt namn och jag rusar mot dig med glädje-tårar? Varför kan det inte få vara så? Bara för några minuter så jag hinner säga allt jag aldrig fick chansen till. "Ses snart" betyder tydligen ingenting när livet tar slut, då är allt bara borta. Men jag lova dig Pappa, med mig kommer du leva vidare, genom mig ska du ta liv igen. För jag älskar dig obeskrivligt mkt, men saknar dig något oerhört.
Du är BÄST !!
Länk till inlägget Pappa Kommentarer (0) Trackbacks ()

There's things you need to hear

2010-01-07 - 01:50:10
Jag är inte samma person som jag var för 836 dagar sedan (jaa, jag räknar dagarna som går sen Pappa dog, det har jag alltid gjort och kommer antagligen alltid att göra).
När du försvann så dog en del av mig, en mycket betydelsefull del av mig själv.
Men jag kommer aldrig glömma den som jag en gång var, det kommer jag inte Pappa.
Jag klarar bara inte av att vara henne just nu, jag behöver tid för att läka och jag behöver tid för att leta reda på mig själv.
Och du vet väl att tiden inte läker alla sår, det spelar inte någon roll hur många dagar som går det kommer fortfarande att göra så in åt helvete ont, men jag lär mig att leva med såren och sakta men säkert så domnar dom bort.
Det är kanske också fel, att inte känna något, jag vet inte Pappa.
Pappa jag vet ingenting längre, allt har trasslat ihop sig för mig igen.
Jaa, jag vet precis vad du hade sagt till mig om du fortfarande hade levt.
-Har du gett dig in i leken så måste du leken tåla.

Jag önskar bara att du kom tillbaka till oss ♥

Länk till inlägget Pappa Kommentarer (2) Trackbacks ()

Och ingenting får dig tillbaka nu

2009-11-01 - 23:35:07

Hur underbar låt som helst!
Tjejen som sjunger skrev den till sin kompis som tog livet av sig 2007.

Även om det är hennes kompis som hon sjunger om så kan även jag känna igen mig i texten
över min saknad efter pappa.

Jag försöker se upp till himmelen nu
Men jag kan inte se dig något mer
Och ingen kan nånsin ta din plats i mitt liv
Och vad ska jag göra utan dig

Länk till inlägget Pappa Kommentarer (0) Trackbacks ()
Tidigare inlägg
Tillbaka till startsidan Min profilbild

Caroline

Senaste inläggen
  • Like I wont know real love 'til I've loved and I've lost it
  • 2011-11-13-Farsdag
  • En skugga av kärlek
  • Det finns dom som säger att sorgen går över...
  • I will be rising from the ground like a skyscraper
  • I thought I might get one more chance
  • Where are you now? Now that I'm half grown
  • Some times we forget what we got and who we are and who we are not
  • Since I heard that you died alone
  • Smärta, tomhet och saknaden
  • Mobilbloggar från min säng
  • They say time heals everything, but I'm still waiting
  • And suddenly, one day you left this world
  • Jag hoppas dem bjuder på tårta i himlen, Pappa ♥
  • Tell me why this world is a mess
  • Och ingen kan nånsin ta din plats i mitt liv
  • And I try to accept that you're gone
  • I'll bring you home
  • There's things you need to hear
  • Och ingenting får dig tillbaka nu
Kategorier
  • 30 historier om mig
  • Bilder
  • Caroline bestämmer
  • Carolines tankar
  • Carolines vardag
  • Kläder
  • Musik
  • Pappa
  • Visdom
Arkiv
  • Juni 2014
  • December 2013
  • November 2013
  • Oktober 2013
  • Maj 2013
  • April 2013
  • Mars 2013
  • Februari 2013
  • September 2012
  • Juli 2012
  • Juni 2012
  • Maj 2012
  • April 2012
  • Mars 2012
  • Februari 2012
  • Januari 2012
  • December 2011
  • November 2011
  • Oktober 2011
  • September 2011
  • Augusti 2011
  • Juli 2011
  • Juni 2011
  • Maj 2011
  • April 2011
  • Mars 2011
  • Februari 2011
  • Januari 2011
  • December 2010
  • November 2010
  • Oktober 2010
  • September 2010
  • Augusti 2010
  • Juli 2010
  • Juni 2010
  • Maj 2010
  • April 2010
  • Mars 2010
  • Februari 2010
  • Januari 2010
  • December 2009
  • November 2009
  • Oktober 2009
  • September 2009
  • Augusti 2009
  • Juli 2009
  • Juni 2009
  • Maj 2009
  • April 2009
  • Mars 2009
  • Februari 2009
  • Januari 2009
  • December 2008
  • November 2008
  • Oktober 2008
  • September 2008
  • Augusti 2008
  • Juli 2008
Länkar
  • Elin Olsson (världens bästa syssling)
  • Emma Taberman
Bloggdesign
RSS 2.0