Like I wont know real love 'til I've loved and I've lost it
I still look for your face in the crowd
Oh if you could see me now (Oh if you could see me now)
Would you stand in disgrace or take a bow
Oh if you could see me now (Oh if you could see me now)
Helt oförstårligt, hittar inga ord.
2011-11-13-Farsdag
En skugga av kärlek
Det finns dom som säger att sorgen går över...
I will be rising from the ground like a skyscraper
Idag, fredagen den 19 augusti 2011 har Pappa varit borta i 1424 dagar, ja jag räknar varje dag som Pappa varit borta.
Det är ju så, vissa dagar vill man ligga i sängen och bara gömma sig hela dagen. Gråta floder och tröst äta. Men livet funkar inte så längre, allt går vidrare även om Pappa inte finns där. Världen stannar inte, även om jag önskar att den kunde göra det ibland.
Jag är rädd för att glömma Pappa, hur han såg ut, hur han var och allt vi gjorde...allt det där känns så suddigt nu.
Och den där rädslan tar liksom tag i mig, som ett knytnävsslag i magen.
Varför var du tvungen att försvinna så tidigt för?
Du fick inte se mig växa upp till den kvinna jag faktiskt blivit idag. Se mig åka iväg första dagen till mitt riktigt jobb, du missade allt det Pappa.
Du missar att bli morfar, du missar när jag bygger mig ett eget hus och du missar att träffa den som jag väljer att dela resten av mitt liv med. Du kommer missa så mycket. Så många dagar som jag hade velat att du funnits där.
Men jag klara mig Pappa, även om det är tufft ibland så har jag fått det där skinnet på näsan som du alltid pratade om att jag var tvungen att skaffa mig. Pappa, jag har det nu och du kommer aldrig mer behöva titta ner på mig från himlen och se mig sårad. Jag är stark nu Pappa, jag är modig och tuff. Precis som du ville att jag skulle bli.:love:
Det här är en text som jag skrivit till Pappa och som även var med i tidningen efter att Pappa varit borta i 1år.
I thought I might get one more chance
Where are you now? Now that I'm half grown
Jag vet faktiskt inte varför vissa kvällar är tuffare än andra, varför jag vissa kvällar blir fast i tankar om dig.
Varför du behövde lämna oss så tidigt och varför just du var tvungen att försvinna...är det här inte en sån grej som andra råkar ut för men inte en själv.
Minns fortfaranden den där dagen för snart 4 år sedan när polismannen kom hem till oss med beskedet.
Årsdagen för Pappas dödsdag börjar närma sig med stormsteg och klumpen i bröstet kommer tillbaka.
Känns som ett knytnävslag rakt i magen, 1329 dagar har gått (ja, jag räknar fortfarande dagarna sedan Pappas död...varje dag) och det är lite lustigt men jag väntar fortfarande på att Pappa ska komma in genom ytterdörren och säga att han äntligen är hemma, eller få ett brev i brevlådan där det står att Pappa snart kommer hem.
Visst, jag och min familj har lärt oss att leva utan Pappa. Men vi klara oss inte bra för det, alla saknar vi honom varje dag.
Jag funderar ofta på hur snabbt livet han förändras och vända. På att man måste ta vara på varandra...finns så mycket jag hade velat säga till Pappa om jag vetat att detta skulle ske. Det sista jag sa till Pappa var "aa, vi ses imorn". Önskar att mina sista ord hade kunnat vara något helt annat istället.
Det är fortfarande inte många som vågar prata med mig om det, vet inte om dem tror att det ska sluta med att jag gråter krokodiltårar. Men jag gråter inte längre, det svider och skaver men det kommer inga tårar. Ni får fråga, jag blir inte ledsen eller arg. Självklart har ni frågor, frågor som kanske gör det lättare för mig att faktiskt förstå att min Pappa inte finns längre.
För när ingen pratar eller låtsas om det känns det som Pappa fortfarande finns. Som att jag är precis som alla andra och har en Pappa i livet.
Pappa har inte fått ta så stor plats i min blogg nu på ett tag, och nja jag kan inte påstå att jag knuffat undan honom på något sätt, det har bara blivit så att andra saker har tagit för stor plats så det har inte funnits utrymme för mig att skriva något vackert om Pappa.
Men det kommer säkert blir mycket nu framöver eftersom både Pappas födelsedag och dödsdag kommer snart och det väcker självklart extra mycket känslor inom mig.
Some times we forget what we got and who we are and who we are not
Det är tufft att vakna och veta att du inte är där...
Since I heard that you died alone
Grattis på farsdag världens bästa Pappa, idag är en sån dag som jag tänker extra mycket på dig och önskar jag kunde ge dig en farsdags-present. Men jag tänker på dig i alla fall♥
Smärta, tomhet och saknaden
Mobilbloggar från min säng
They say time heals everything, but I'm still waiting
Som tur är har jag en vän som jag kan prata om såna här saker med och det är guld värt. Fick jag inte prata ut om det och gråta några tårar så är jag säker på att jag inte skulle klara av att ta mig ur sängen om mornarna. Jag behöver inte höra att ni förstår för det gör ni verkligen inte, ni kan inte ens föreställa er hälften av hur det är. Men ni kan säga att ni finns där, att ni bryr er. Det är guld och diamanter värt.
Och jag vet att Pappa finns där uppe och tittar ner på mig, håller ett extra öga på mig. Hans död gjorde mig stark, jag låter ingen trycka ner mig eller sätta sig på mig. Det är som dem säger, det du inte dör av blir du bara stark av.
And suddenly, one day you left this world
Kan knappt förstå att det har gått 3 år sedan han var med om motorcykelolyckan, tiden har gått så fort och lustigt fram. Jag har inte vetat vem jag är eller vad jag vill så därför har jag gjort underliga val under dem här 3åren, kanske inte direkt är någon ursäkt men jag har i alla fall kommit en bit på vägen om jag vet om mina misstag.
Jag har inte varit mig själv, tyvärr.
Men äntligen nu har jag hittat till mitt rätta jag och som mamma och flera har sagt till mig, mina ögon lyser av glädje.
Visst jag har fortfarande svårt att sova vissa nätter och vaknar av obehagliga mardrömmar, men det är inte alls som det var förut.
Jag mår bättre, jag lever bättre och jag träffar bättre människor I LOVE MY NEW LIFE♥
Men pappa finns alltid med mig, i varje steg som jag tar så vet jag att han finns där.
Och nej, han borde inte ha åkt iväg på motorcykeln och nej han borde inte ha kört in i trädet. Något gick snett för honom, men vi får aldrig veta vad. Nu får vi klara oss själva här, vi som är kvar i familjen. Pappa, det går bra för oss och vi klara oss så gott det går men det var bättre när du levde och det va vi 4♥
Himlen är oskyldigt blå- en av låtarna som spelades på pappas begravning.
Jag hoppas dem bjuder på tårta i himlen, Pappa ♥
Grattis på 50-års dagen Pappa!
Jag önskar att du hade funnits kvar hos oss så vi hade kunnat fira dig på din dag idag.
Men jag låter dig leva vidare i mina tankar och i allt som jag gör.
Jag önkar att du inte hade behövt försvinna ifrån oss så tidigt som du gjorde, du borde ha haft många många år kvar här på jorden.
Fanns så mycket mer du skulle ha behövt gjort och så mycket mer som jag vet att du hade velat göra.
Men pappa du ska veta att jag älskar dig och du är och var den bästa pappan♥
Tell me why this world is a mess
Och ingen kan nånsin ta din plats i mitt liv
Saknaden gör alltid lika ont,
fast ibland svinder det mer...
And I try to accept that you're gone
Jag saknar det så enormt mycket vissa stunder när du kom in genom ytterdörren och ropade att du var hemma.
Allt känns så otroligt overkligt. Varför var just du tvungen att dö? Är inte det sådana där saker som händer alla andra, men inte MIG! Men tydligen händer det även mig.
Även fast det har gått snart 888 dagar så tror jag fortfarande inte på det. En del av mig går fortfarande och hoppas att du ska komma hem snart. Och allt detta trots att jag har sett dig död, jag har sett olycksplatsen, jag har läst om olyckan i tidningar, jag har själv skrivit några rader som var med i dödsannonsen och jag har begravt dig.
Jag antar att mitt hopp aldrig dör och det känns ganska skrämmande.
Någon gång måste jag väl inse att Pappa aldrig mer kommer tillbaka till oss, att det kommer förbli tyst från hans plats vid matbordet och hans kläder i garderoben kommer stå orörda för all framtid...
I'll bring you home
There's things you need to hear
När du försvann så dog en del av mig, en mycket betydelsefull del av mig själv.
Men jag kommer aldrig glömma den som jag en gång var, det kommer jag inte Pappa.
Jag klarar bara inte av att vara henne just nu, jag behöver tid för att läka och jag behöver tid för att leta reda på mig själv.
Och du vet väl att tiden inte läker alla sår, det spelar inte någon roll hur många dagar som går det kommer fortfarande att göra så in åt helvete ont, men jag lär mig att leva med såren och sakta men säkert så domnar dom bort.
Det är kanske också fel, att inte känna något, jag vet inte Pappa.
Pappa jag vet ingenting längre, allt har trasslat ihop sig för mig igen.
Jaa, jag vet precis vad du hade sagt till mig om du fortfarande hade levt.
-Har du gett dig in i leken så måste du leken tåla.
Jag önskar bara att du kom tillbaka till oss ♥
Och ingenting får dig tillbaka nu
Hur underbar låt som helst!
Tjejen som sjunger skrev den till sin kompis som tog livet av sig 2007.
Även om det är hennes kompis som hon sjunger om så kan även jag känna igen mig i texten
över min saknad efter pappa.
Jag försöker se upp till himmelen nu
Men jag kan inte se dig något mer
Och ingen kan nånsin ta din plats i mitt liv
Och vad ska jag göra utan dig
