För er som inte vet så dog min pappa i en mc-olycka den 16/6-07 . Det har varit ett fruktansvärt jobbigt år och jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva hur det känns att förlora pappa. Man måste nog uppleva det själv för att förstå vad saknad är.

Varje gång ytterdörren öppnas lyssnar man lite extra noggrant för att se om det kanske kan vara pappa kommer hem. Känns mer som att han bara har åkt iväg ett tag och snart ska komma tillbaka. Tror att det är den väntan som är värst. Att man fortfarande tror att han finns i livet och ska komma hem alldeles staxt, man kan inte förstå att man aldrig fick chansen att berätta för honom hur mycket han betytt och hur mycket jag älskar honom. Helt plötsligt är bara allt försent och man är ensam kvar med minnen.

Jag hoppas att du tänker på mig pappa, vart du än är !