Det är rätt lustigt hur snett och fel skaer kan bli. Man vill så gärna visa någon vad man egentligen tycker och tänker. Man vill så gärna visa någon vem man egentligen är. Man vill blotta sig själv, blotta sin själ. Man har en vision om att allt ska bli så underbart, så perfekt, precis som i den underbaraste av alla drömmar. En dröm där man skrattar tilsammans, har kul tillsammans och glädjs åt minsta lilla småsak, men samtidigt där man kan gråta ut både inför varandra och mot varandra.
En dröm där även total tystnad och blickar säger mer än 1000ord, utan att behöva kännas jobbig, krävande och pinsam. En dröm där man älskar varandra för att man är den man är utan att behöva spela och dölja en massa för varandra. Man har en dröm, men vad gör men? Man gör tvärtemot allt logiskt och går emot allt i drömmen. Tvärtemot allt i rädsla för att förlora den man älskar. Man blir inåtvänd, stel och totalt blockerad.
Vad ska man göra?
Vad ska man säga?
Ska jag hålla med eller ska jag säga emot?
Hur reagerar han om jag säger så eller gör så?
Tar han illa upp om jag säger emot och tycker och tänker något helt annat?

Istället för att bara slappna av och njuta för stunden ligger man alltid ett steg i förväg.
Vad ska jag säga?
 Vad ska jag eller vi göra härnäst?
Humor?
Humor är bland det första som försvinner av många anledningar, bara det är ett stort skämt i sig!