Varför är det ingen som ser hur jag har det?
Varför är hela jag inlåst i mig själv?
Tomheten blir ett egendomligt rumsom bara jag befinner mig i.
Stolen vid köksbordet är fortfarande tom. Sängplatsen är tom.
Kläderna i garderoben är tomma...
Och du är inte här. Inte ett spår av det som levde i dig. Inte ett spår.
Och inne i mig är det också tomt. Tankarna är tomma, känslorna är tomma.
Tomhet, tomhet och ingenting annat.