Jag vet inte ens hur jag ska formulera mig nu i natt. Allt är bara fel, utochin, helt uppochner, snevänt.
Allt som jag rör vid går åt helvete, jag vet inte vad jag ska göra längre. Har tappat tron på mig själv.
Ska inte ge mig in i nått mer nu, ska aldrig mer hoppas nått för jag vet att det ändå aldrig kommer slå in, mina drömmar är för bra för att vara sanna. Jag har för livlig fantasi helt enkelt, en fantasi som kan slå din med hästlängder.
Fy faan , ibland önskar man att man hade fötts utan några drömmar. Speciellt i natt när man kommer på att det ändå bara är drömmar, drömmar som aldrig kan bli verklighet.

Jag tänker ditt namn så ofta, så ofta. Jag tänker så mycket, så mycket på dig. Det måste blir ett rop av allt tänkandet, ett rop utanför mig av allt som trängs inuti mig.
I ett vilt vågat försök försöker jag nå ut till dig, försöker allt som går för att få dig att förstå.
Du har varit allt och lite till för mig.
Nu är det över och jag kan inget annat än hoppas att du kommer o hämtar mig ännu en gång.
 Du vet precis vem du är och du vet vad du har betytt, men jag glömmer dig inte ...