Jag hade velat att tiden skulle ha stannat där när jag var som lyckligast. Nu blir jag påmind om att livet inte är som det var förut, någon fattas och något är förstört. Jaa, jag har svårt att lita på någon nu när jag vet hur fort allt kan försvinna, jaa jag har svårt att vara lycklig men vad ska jag göra?
Spelar inte någon roll vad folk säger till mej, det kommer ändå inte att ändra nått. Allt kommer vara såhär föralltid, för jag tror inte på underverk och det borde inte du heller göra. För hur mycket jag än kommer att försöka så kommer det aldrig bli samma sak, aldrig någonsin.
Men nu är jag på väg mot nått som är i närheten av lycka så låt mej inte falla ! Jag ska denna gång nå nästan hela vägen upp, jag lovar att om du finns för mej nu o hjälper mej genom detta så lovar jag att jag ska hjälpa dej sen.
Men jag hatar att det måste vara på det här viset för du betyder mer för mej än du någonsin kommer att förstå och jag  kommer heller aldrig att erkänna att jag är lycklig när du är i närheten.

Neej, nu svamlar jag bara en massa:S Jag vet nog egentligen inte hur dt känns där inne. Allt är som en enda gryta där man blandat ner alla rester som fanns i kylskåpet.
Jag går och lägger mej nu o lovar att det kommer ett nytt inlägg imorn där jag inte svamlar utan där jag reder ut hur allt egentligen ligger till.
Ha det bra , Pussnatt<3