Minns ni att jag skrev i ett tidigare inlägg att jag skulle bli tokig om det inte skedde en förändring väldigt SNART ?!
Jag har nu insett att jag måste sluta hoppas på den förändringen för den kommer aldrig ske.
Det är bättre att jag finner mig i det som är och försöker acceptera att livet får formas utav det som hände.
Att gå och hoppas på en förändring gör att något sakta men säkert går sönder inom mig, slit itu.


Uppochner och utochin är vad allt är just för tillfället!
Men Caroline överlever, det gör hon alltid.
Fast den här gången behöver hon inte klara av att överleva ensam utan den här gången finns det någon som hjälper till...♥