Det är verkligen inte mycket som får mig att gråta, jag är inte så känslig på det viset.
Jag kan bli ruggigt arg-besviken-ledsen-you name it, men jag gråter sällan.
Vissa nätter kan jag gråta över pappa, men han är nästan det enda jag gråter över.
Sen har jag även gråtit när det tagit slut med pojkvänner och när en så kallad vän gick bakom ryggen på mig.
Men annars har inga tårar runnit ner för mina kinder.