Pappa...självklart saknar jag honom! Den saknaden är nog den största jag någonsin känt, den typen av saknad är så stark att den skaver och svider inom mig.
Men jag vet ju att den saknade alltid kommer att finnas där, i allt jag gör och säger så jag har hittat ett sätt att överleva den.
Vissa dagar gör ondare än andra, vissa dagar vill man stanna i sängen och bara sakna. Men att gräva ner sig funkar inte (jag har testat), bättre att ta tjuren i hornen och bita ihop.