Vill ni veta en sak, jag är så sjukt envis så i slutet är det ändå jag som vinner och tar hem storvinsten:D
Visst är jag grym ;)?

Fast den stora frågan är ju då...vill man ha det som man jagat så länge eller var det bara själva jakten som var rolig och spännande? hmm

Jag såg en sak idag. En sak som jag så gärna ville ringa och berätta för dig. Det var en sån där dag som bara du och jag förstår.

Jag vill veta allt om dig, hur du vill ha ditt kaffe, vilken skostorlek du har, vad som får dig att skratta, vad som får dig att gråta, din favoritfilm, hur du vill att din framtid ska se ut-framtidsdrömmar, din favoritfärg, vart du vill resa-vad du vill se av världen och vad du samlar på?
Frågorna snurrar runt i mitt huvud, jag vill veta allt som har med dig att göra. Allt och alltid lite till.

Och i varje grej jag skriver och berättar om så finns du mellan raderna, du syns inte men av någon anledning så finns du där...alldeles för ofta tyvärr.
Ögonblick varar inte för evigt, jag vet det varje gång du kryper ner i sängen så tätt intill mig. Jag vet att det här bara är en fas i livet som vi måste gå igenom, precis som allt annat vi gör.
Jag vet aldrig när det är sista gången du ligger där tätt intill min kropp, håller en hand ömt om min höft.
Och vi vet båda att vi snart måste vända blad och jag måste låta dig försvinna mellan raderna jag skriver och sakerna jag berättar om, men inte idag, inte imorgon. Men snart. 
Vi tar ett djupt andetag och ligger kvar, bara för ett litet tag.

Ni vet den där stugan som ligger mitt ute i ingenstans? Där man inte har täckning på telefonen, där det inte finns någon dator och inget internet. Där kan man få tid att vara ifred, tänka och bara få vara. Åh, vad jag längtar dit just nu. Behöver tid för mig själv, behöver tid att fundera ut vad jag vill med allt. Har ni aldrig känt så som jag känner nu? Att man vill bort från verkligheten ett tag, bara resa bort och få lite andra grejer att tänka på eller i alla fall få tid att reda ut allt som händer i hjärta och hjärna. Den där ödsliga stugan skulle vara perfekt just nu faktiskt...

Som om världens tyngsta bowlingklot har lossnat från mitt bröst.

Nu går alla dagar utan att jag ens undrar hur du mår...

Dagens(läs månadens) i-lands problem måste väl ändå vara i fall man ska dansa bal eller inte.
Alla som dansat säger att det är värt alla tidiga söndagar med träning och att balen faktiskt är roligare än studenten. Åhh, vad svårt det är tycker jag. I början av 3an var jag fast besluten om att jag skulle dansa och att jag skulle ha en lila klänning och att han som jag skulle dansa med var tvungen att vara mörkhårig för det matchade bäst haha (jag har lite roliga idéer ibland:P)
Men aa jag behöver ju inte bestämma mig än, även om alla tjatar på mig ;)
Dock så hittade jag en sjukt snygg klänning som jag mycket väl skulle kunna tänka mig gå runt i en dag :D

Det är dags för alla att få veta sanningen nu...
Äntligen har jag tvättat och torktumlat mina sängkläder. Kunde inte stå ut med att känna hans doft i hela min säng. Efter över 7 månader så har jag nu tagit avstånd från honom, jag har insett att detta inte är jag. Jag är inte den som ljuger, går bakom ryggen på folk och sårar mig själv. Jag är någon helt annan och den personen har blivit bortglömd den senaste tiden.
Jag har gett honom så många chanser, som han bett om. Han trodde att jag skulle vara hans vän no matter what. Men i riktiga livet funkar inte det.
Och jag har insett att det är bäst att vi inte har någon kontakt längre för allt skapar problem, vi kan inte smyga runt längre.
Och jag tacka gud för tiden jag fått med honom, den har varit guld värld. Han fick mig att skratta och tände det där ljuset i mina ögon som försvann när min pappa dog. Alla märkte det, inte minst mamma.
-Dina ögon lyser igen Carro, han måste göra dig väldigt lycklig.
Ja mamma, han gjorde mig jättelycklig. Han behandlade mig som en liten prinsessa och jag trivdes allra bäst när jag fick ligga på hans bröst om natten och känna mig sådär fruktansvärt trygg. Trivdes när vi var vakna halva nätterna och bara pratade om det som kom över oss just då. Trippen till Öland, allt är minnen som jag kommer hålla nära hjärtat en mycket lång tid

Och nej, jag ångrar inte att jag åkte på den där kryssningen och träffade honom. Han har gett mig mycket även om allt är upp och ner, ut och in och bak och fram just nu.
Han har sårat mig mer än någon annan gjort tidigare, det ska jag inte dölja! Jag blev krossad, jag mådde piss men jag tog mig på benen igen för att sedan nu bli krossad igen. Eller var det jag som krossade honom? Efter igår kväll förstår jag att vi nog blev lika krossade båda två. Han såg något i mig, han såg någon som han kunde vara sig själv med, någon han kunde slappna av med, alltid prata med och någon som inte ville förändra honom och bestämma över honom. Det är ord han själv sagt.

Och ja, jag inser att jag kommer krossa ännu mer hjärtan nu med det här inlägget. Men jag ska börja mitt nya liv, jag ska inte ljuga längre utan alltid berätta sanningen. För vet ni? Sanningen kommer ändå alltid fram tillslut.

Vem vet, någon gång i framtiden kanske han och jag kan mötas som nya människor. Dem nya människorna som vi faktiskt behöver bli. Vi kanske kan mötas då och bli vänner på en helt annan nivå, vi kanske kan behandla varandra bättre då och tycka om varandra på ett annat sätt. Som riktigt vänner...

Nu fick ni komma mig väldigt nära in på livet, det känns läskigt. Men det här är något som jag känner att jag måste göra, alla har rätt att få veta den riktiga sanningen. Nu ska alla lögner bort och jag ska bygga upp något som bara innehåller sanning

Sometimes I get you
Sometimes I don't understand
Sometimes I love you
Sometimes it's you I can't stand
Sometimes I wanna hug you
Sometimes I wanna push you away

Blev en rätt jobbig natt med mycket känslor. Hatar att se en vän så fruktansvärt ledsen. Och jag hatar att jag inte kunde tycka synd om honom eftersom allt är hans eget fel. Men jag hoppas att han kommer kunna vara glad utan mig och att vi i framtiden kan mötas och se tillbaka på den bra tiden vi haft ihop och glöm allt det dåliga som tar för stor plats nu.

Eftersom jag är en mycket snäll medmänniska och tänker på mina medmänniskor så kommer jag nu dela med mig utav två motton som jag har i livet.
Dem är hårda, dem är sanna och jag hoppas ni förstår innebörden i dem.

1. Lev livet och ha kul, för du kommer ändå inte levande ur det.
2. Förvänta dig aldrig något utav någon annan människa, du blir bara besviken.

I minnenas djungel snubblar jag gång på gång. Undrar hur ofta jag sårat någon med ett iskallt nej, eller hur många gånger jag sårat mig själv med ett förväntansfullt ja. Benan mellan lögnen och sanningen är tunn som ett hårstrå...

Vill bara tacka två av mina bästa vänner för de fina kommentarerna som ni la på mitt senaste inlägg. Det betyder enormt mycket och jag uppskattar verkligen att ni finns där och bryr er<3 Tack, ni gör allt lite enklare för mig:)

Ikväll känner jag för att dela med mig av något som jag skrev för många många år sedan, men som jag ibland letar reda på och läser bara för att det betyder något extra för mig.

Älskling, minns du när vi kysstes första gången?
Det var då jag visste att det skulle bli vi.

Älskling, minns du stunderna när du höll om mig och sa att du älskade mig?
Det var dem bästa stunderna i mitt liv.

Älskling, minns du alla lyckliga dagar tillsammans?
Det gör jag.

Älskling, minns du dagen du svek mig?
Den dagen var svår.

Älskling, minns du dagen då du bad om förlåtelse?
Jag kunde inte förlåta.

Älskling, vet du varför jag älskar dig?
Det gör inte jag.

Ingenting varar för evigt...

saknar verkligen sommaren galet mycket! Tänker speciellt på dagen när vi låg hemma hos carro vid poolen och det nästan var 40grader varmt:) TA MIG TILLBAKA !