Jag vill veta allt om dig, hur du vill ha ditt kaffe, vilken skostorlek du har, vad som får dig att skratta, vad som får dig att gråta, din favoritfilm, hur du vill att din framtid ska se ut-framtidsdrömmar, din favoritfärg, vart du vill resa-vad du vill se av världen och vad du samlar på?
Frågorna snurrar runt i mitt huvud, jag vill veta allt som har med dig att göra. Allt och alltid lite till.

Och i varje grej jag skriver och berättar om så finns du mellan raderna, du syns inte men av någon anledning så finns du där...alldeles för ofta tyvärr.
Ögonblick varar inte för evigt, jag vet det varje gång du kryper ner i sängen så tätt intill mig. Jag vet att det här bara är en fas i livet som vi måste gå igenom, precis som allt annat vi gör.
Jag vet aldrig när det är sista gången du ligger där tätt intill min kropp, håller en hand ömt om min höft.
Och vi vet båda att vi snart måste vända blad och jag måste låta dig försvinna mellan raderna jag skriver och sakerna jag berättar om, men inte idag, inte imorgon. Men snart. 
Vi tar ett djupt andetag och ligger kvar, bara för ett litet tag.