Du har så underbara ord, du kan le så att jag smälter, du kan ge så att jag tar åt mig. Jag skulle gärna ha din kärlek, men jag vänder här. Förlåt mig. Och om du saknar mig ibland kan du släcka alla lampor, för jag finns någonstans i mörkret. Jag är så rädd att komma fram, jag vill ha fria vägar ut. Och jag vet att jag har fel och jag vet att du har sett hur jag går ensam genom livet. Och jag vet, det är ett spel och jag vet att du har kämpat för något som jag tagit för givet. Du kan väl sakna mig ibland? Du kan väl stirra upp mot stjärnorna så att vi har något gemensamt.

Hejdå, vi kanske ses någon gång igen...

Winnerbäck♥