Nu tänker jag sådär mycket igen, sådär ni vet så det typ blir överbelastning på hjärnan.
Det är nu 24 dagar kvar tills jag fyller 18år. I snart hela 18år har jag levt.
Är det nu jag borde få panik för att jag inte hunnit med det jag vill? Är det nu paniken ska slå mig och jag ska bryta från allt som jag någonsin vetat om?
Nej det är nu jag ska blicka framåt, mogna och ta steget ut i världen.
För att bara var 17 år (snart 18) så har jag varit med om så mycket, kanske till och med grejer som jag borde ha varit befriad ifrån.
Jag vet hur ett krossat hjärta känns, jag vet hur det är att förlora en bästa vän och pappa. Allt det där vet jag redan, har jag klarat det värsta i livet då tror ni?
Det tror jag, har man klarat sig igenom det där så tror jag att man kan klara allt.
Visst man blir inte immun mot smärta i själ och hjärta, men man lär sig överleva den. Hela världen går inte under för att hjärtat krossas, även om det känns så i några dagar. Nej, livet går vidare och oftast blir det faktiskt bättre framöver.

Jag har i alla fall bestämt mig för att blicka framåt och strunta i all gammal skit som ligger och trycker under ytan.
Du ska inte få förstöra mer för mig nu.