Jag är inte samma person som jag var för 836 dagar sedan (jaa, jag räknar dagarna som går sen Pappa dog, det har jag alltid gjort och kommer antagligen alltid att göra).
När du försvann så dog en del av mig, en mycket betydelsefull del av mig själv.
Men jag kommer aldrig glömma den som jag en gång var, det kommer jag inte Pappa.
Jag klarar bara inte av att vara henne just nu, jag behöver tid för att läka och jag behöver tid för att leta reda på mig själv.
Och du vet väl att tiden inte läker alla sår, det spelar inte någon roll hur många dagar som går det kommer fortfarande att göra så in åt helvete ont, men jag lär mig att leva med såren och sakta men säkert så domnar dom bort.
Det är kanske också fel, att inte känna något, jag vet inte Pappa.
Pappa jag vet ingenting längre, allt har trasslat ihop sig för mig igen.
Jaa, jag vet precis vad du hade sagt till mig om du fortfarande hade levt.
-Har du gett dig in i leken så måste du leken tåla.

Jag önskar bara att du kom tillbaka till oss ♥