Även om jag inte skriver så många inlägg som är tillägnade dig pappa så finns du alltid i mina tankar. Går inte att gå upp på morgonen och inte sakna ljudet av att du är där nere i köket och kokar havregrynsgröt.

När du försvann så dog något inom mig, jag kan inte sätta fingret på vad det var, men det var något av mig som försvann med dig.

När poliserna kom hem hit den dagen du försvann var helt obeskrivlig, det var som det inte var jag som upplevde det utan som en film jag såg på. Inget utav det dem sa ville jag tro på, det kunde ju inte hända dig pappa.