Har varit en rätt jobbig period den senaste tiden, jag har haft mycket mardrömmar som Pappa är med i. Jag ser honom köra motorcykel rakt in i träden och jag ser honom kravla med brutna ben, dem hemska bilderna snurrar i mitt huvud om nätterna vilket gör sömnen svår för mig. Vågar inte somna, är rädd för vad som händer i drömmen och för vilka bilder som kommer visas.
Som tur är har jag en vän som jag kan prata om såna här saker med och det är guld värt. Fick jag inte prata ut om det och gråta några tårar så är jag säker på att jag inte skulle klara av att ta mig ur sängen om mornarna. Jag behöver inte höra att ni förstår för det gör ni verkligen inte, ni kan inte ens föreställa er hälften av hur det är. Men ni kan säga att ni finns där, att ni bryr er. Det är guld och diamanter värt.

Och jag vet att Pappa finns där uppe och tittar ner på mig, håller ett extra öga på mig. Hans död gjorde mig stark, jag låter ingen trycka ner mig eller sätta sig på mig. Det är som dem säger, det du inte dör av blir du bara stark av.