Jag vet faktiskt inte varför vissa kvällar är tuffare än andra, varför jag vissa kvällar blir fast i tankar om dig.
Varför du behövde lämna oss så tidigt och varför just du var tvungen att försvinna...är det här inte en sån grej som andra råkar ut för men inte en själv.
Minns fortfaranden den där dagen för snart 4 år sedan när polismannen kom hem till oss med beskedet.
Årsdagen för Pappas dödsdag börjar närma sig med stormsteg och klumpen i bröstet kommer tillbaka.
Känns som ett knytnävslag rakt i magen, 1329 dagar har gått (ja, jag räknar fortfarande dagarna sedan Pappas död...varje dag) och det är lite lustigt men jag väntar fortfarande på att Pappa ska komma in genom ytterdörren och säga att han äntligen är hemma, eller få ett brev i brevlådan där det står att Pappa snart kommer hem.
Visst, jag och min familj har lärt oss att leva utan Pappa. Men vi klara oss inte bra för det, alla saknar vi honom varje dag.
Jag funderar ofta på hur snabbt livet han förändras och vända. På att man måste ta vara på varandra...finns så mycket jag hade velat säga till Pappa om jag vetat att detta skulle ske. Det sista jag sa till Pappa var "aa, vi ses imorn". Önskar att mina sista ord hade kunnat vara något helt annat istället.

Det är fortfarande inte många som vågar prata med mig om det, vet inte om dem tror att det ska sluta med att jag gråter krokodiltårar. Men jag gråter inte längre, det svider och skaver men det kommer inga tårar. Ni får fråga, jag blir inte ledsen eller arg. Självklart har ni frågor, frågor som kanske gör det lättare för mig att faktiskt förstå att min Pappa inte finns längre.
För när ingen pratar eller låtsas om det känns det som Pappa fortfarande finns. Som att jag är precis som alla andra och har en Pappa i livet.

Pappa har inte fått ta så stor plats i min blogg nu på ett tag, och nja jag kan inte påstå att jag knuffat undan honom på något sätt, det har bara blivit så att andra saker har tagit för stor plats så det har inte funnits utrymme för mig att skriva något vackert om Pappa.
Men det kommer säkert blir mycket nu framöver eftersom både Pappas födelsedag och dödsdag kommer snart och det väcker självklart extra mycket känslor inom mig.